JOHANNA

Varför ska det vara så svårt att respektera andras privatliv? Här sitter jag på min säng, ensam för en gång skull, i mitt rum och njuter av lugnet och ensamheten, då är ju förstås allt för bra för att vara sant. Så vad händer? Jo, Mattias kommer och börjar förolämpa mej och kasta glåpord, och då ber jag honom lungt att gå. Så han går till trappen och sätter sej där. Ännu en gång ber jag honom lungt att gå, och då kör han med det där att "det här är inte ditt rum, jag är inte i ditt rum" och då tänder jag till rejält! Jag är så less på att kör med det där, och han gör det alltid när jag har en dålig dag eller bara en dålig timme. Så jag börjar ju skrika eftersom jag tappar all kontroll om min ilska, och då sätter han sej bara högre upp i trappen, och för att han ska gå bort därifrån krävs det att jag nästan slänger i från mej datorn och rusar upp efter honom, ja då går det att flytta på sej! Så går man ner och tror att nu får man vara i fred.. vad gör han då om inte ställer sej vid dörröppningen vid trappavsatsen..! Jag börjar skrika på honom igen att gå, men det är ju inte mitt rum säger han. Så det är bara att kasta ifrån sej datorn, rusa upp och smälla igen dörren. Sen gick han väl och grina någonstans för att han blev så rädd, och så sitter han väl där och muttrar att jag är så jävla elak. Stackars liten då!

Och hans förklaring till varför han torterade mej var för att han hade tråkigt och ville sitta någonstans! HALLÅ! Jag skryter inte, men vi bor i ett ganska rejält hus, han hade kunnat satt sej vart som helst! Det är inte precis som om det var upptaget överrallt! Mamma var på övervåningen, Hasse nere och jag i källaren, mitt i mellan allt det där finns det plats för honom också! Gaah! Hur svårt kan det vara att fatta när man säger gå?



DRYGSKALLE!!!!